Diana Agunbiade-Kolawole

Black Archives Sweden har pratat med konstnären Diana Agunbiade-Kolawole om hennes arbete och relation till familjearkiv.

Skriven av: Diana Agunbiade-Kolawole Publicerat: 16 juni, 2022

Hur jobbar du med (relaterar till) ditt familje-/släktarkiv: fotografier, filmer, ljudsamlingar, minnen, muntliga berättelser?

Idén om familjen och vad som nu kommit att bli familjearkivet känns mer dramatisk och sentimental för mig numera. Jag förlorade min mor förra året, vilket gjorde mig slutgiltigt föräldralös. I år dog min moster och sedan dess känns allt så mycket mer värdefullt. Jag har bott långt ifrån min familj i åratal nu, men talar med dem mer eller mindre dagligen. Som en följd av detta har saker som telefonloggar och sms blivit en del av mitt/vårt gemensamma familjearkiv.

Några år innan min mormor dog så spelade min moster in henne när hon berättade sitt livs historia och om betydelsefulla händelser som hon ville dela med sig av, vilket betyder mycket för oss alla. Detta blev möjligt tack vare att hon levt ett långt liv. Även om min far levde tills han var i 80-årsåldern, så var jag 26 år vid tiden för hans bortgång. På den tiden tänkte jag att jag skulle kunna göra en inspelning av mina föräldrars muntliga berättelser, men de dog med fem års mellanrum. Min mor skrev ”60 inspirerande tips för ett hälsosamt & lyckligt långt liv” när hon fyllde 60 år. Jag har läst ur hennes guidebok vid flera tillfällen sedan hon gick bort.

Folk tenderar att dela med sig av berättelser om sin samvaro med en person efter att den dött. På ett sätt skulle jag kunna säga att det möjligen först är som död som man aktiveras; ingen delar egentligen med sig av berättelser och hågkomster om en innan man är död. De roliga historier och anekdoter som jag minns är mitt sätt att känna mig närmre dem.

Det första jag insåg efter att min far dött var att jag inte kunde minnas hans röst. Jag har inte tittat på några filmer eller hört inspelningar av honom sedan dess, även om jag önskar att jag kunde höra den. Jag föreställer mig att hans röst kanske kommer att återvända till mig en dag. När det gäller min mor har jag svårt att se på bilder av henne, den biten är outhärdlig.

Du har delat med oss ett visuellt material som har koppling till din familj/släkt. Varför just detta material?

Bilden föreställer mig och mina systrar. Det är jag i mitten. Vi bodde i Nigeria då och min mor arbetade på forskningssjukhuset i Abeokuta i Ogun State – samtidigt som hon uppfostrade tre barn, hade en make, ett aktivt socialt umgänge och en internationell karriär. Hon var med andra ord väldigt upptagen och behövde ibland spara in tid på kreativa sätt, vilket kan förklara hur det här fotot kom till. Jag tror att vi behövde passfoton för något. Hon hade ont om tid och istället för att hämta oss från skolan och ta oss till fotostudion, bestämde hon sig för att ta fotografen med sig när hon hämtade oss. Det var ett sant spektakel, vi barn kunde inte hålla oss för skratt. Sjalarna runt våra halsar skulle skapa illusionen av att vi inte alls hade skoluniformer på oss. Bilen var min mors familjebil, en Toyota. Före den hade hon en 2-dörrars sportbil som visade sig vara rätt opraktisk med tre barn. Jag föredrog sportbilen och led med henne när hon tvingades ge upp den. Jag har kommit att uppskatta hennes ihärdighet och respektera att hon kunde ha allt.

Det andra fotot föreställer ett träd med en plakett som beskriver dess tillkomsthistoria. Trädet planterades i Heston, byn som jag växte upp i, i Västra London. Jag tog fotografiet 2010 eller 2011. Jag har en väldigt stark koppling till platsen som har varit vårt familjehem sedan 1999. Det fysiska släktträdet, ett arkiv i egen rätt, är startpunkten för mitt nästa verk.

Vad betyder (det svarta) arkivet för dig?

Jag tänker på det Svarta Arkivet som ett inkluderande, värdighetsskapande arkiv för oss som lever den Svarta erfarenheten. Det är viktigt att det Svarta Arkivet görs av Svarta personer och inbegriper de formella och informella sätt på vilka vi dokumenterar oss själva.

Om Diana:

Diana Agunbiade-Kolawole är en konstnär som arbetar med fotografi. Hennes verk består av fotografiskt baserad konst, som tar sig uttryck i en mängd olika former som installationer, performances, grafisk konst. Hon har haft en relation till Sverige, framför allt Stockholm sedan 2014.

Processing...
Thank you! Your subscription has been confirmed. You'll hear from us soon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev
ErrorHere